Hej!
Vad kan man göra i detta fall? Min psykiater sa åt mig att sjukhuset inte har resurser för att tilldela mig en psykolog. I stället skickade de remiss till vuxenhabiliteringen. Problemet är att jag har depression orsakad av fysisk och psykisk trauma under ett längre förlopp, därför tror jag inte att vuxenhabiliteringen är rätt ställe. Jag känner att jag hamnat mellan stolarna.
Vad kan jag göra i detta fall? Är det verkligen en “ursäkt” att sjukhuset säger att de inte har resurser?
I mitt fall är trauman orsakad av toxisk familjemiljö samt mobbing under hela skolgången fram till 17 år. Min psykiater sade att jag visade tecken på c-PTSD, men att de inte kunde göra utredning på grund av brist resurser.
Vette fan man kan göra…
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Registrera dig på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/Rovknullad at 2023-10-18 16:15:22+00:00.
Regime_Change at 2023-10-18 16:34:09+00:00 ID:
k5f7rv7Många kommer säkert inte hålla med men jag tycker det bästa du kan göra är att släppa det där med att du måste ha en diagnos och prata med en psykolog. Det är kanske 30-60 minuter varannan vecka eller något sånt du kommer få i slutändan. Håll inte på att stångas mot vården, fixa psykologtider osv. Du kommer bara hänga upp allt på det då istället för att gå vidare. Gå vidare idag istället för att gå runt i limbo i flera år och vänta på att någon annan magiskt ska göra dig “frisk”. Psykiskt lidande är oftast inte en sjukdom som går att bota på det sättet. Det bästa botemedlet är en bättre livssituation så det är i den änden du ska börja tycker jag. Att du har haft en toxisk familjemiljö och mobbing är inget som behöver hindra dig från att ha ett bra liv nu.
kindacheguevara at 2023-10-18 16:53:14+00:00 ID:
k5fb06p“äsch, sluta bara”
Jealous_Weekend2536 at 2023-10-18 17:07:06+00:00 ID:
k5fdcuxHelt ärligt måste folk faktiskt testa ofta är det just så enkelt.
kindacheguevara at 2023-10-18 17:12:39+00:00 ID:
k5fea0tExakt, ryck bara upp er!
Charles_Hardwood at 2023-10-18 17:33:03+00:00 ID:
k5fhp0kDet finns vissa som är deprimerade för att de har en kemisk obalans i hjärnan, de kan inte rycka upp sig. Det finns även många som är deprimerade för att de har gått in i en spiral de inte förmår ta sig ur. Vissa kan faktiskt positivt påverka sin depression genom livsstilsförändring och sunda vanor.
automatvapen at 2023-10-18 17:34:24+00:00 ID:
k5fhx4tJa vad fan. Sluta bara vara depp istället! Sjukt enkelt!
Regime_Change at 2023-10-18 16:59:57+00:00 ID:
k5fc5iqNej, men inte heller gå runt och vänta på en vårdtid och skjuta upp livet tills man får en psykologtid. Tyvärr gör många på det sättet. Som jag skrev så är de där sakerna inget som behöver hindra ett bra liv nu och det kan vara frikopplat från att bearbeta några jobbiga händelser hos en psykolog. Det behöver inte vara ett hinder. Det bästa OP kan göra är att leva sitt liv ändå, vilket var frågan.
Rovknullad (OP) at 2023-10-18 17:49:27+00:00 ID:
k5fkfx6Jag jobbar, gymmar, försöker leva hälsosamt… samtidigt så får jag väldigt ofta “PTSD-liknande” reaktioner när jag känner mig socialt utsött. Kan bli aggressiv och våldsam när det sker, utan förvarning. Har sagt detta men nope, inga resurser.
Longearedlooby at 2023-10-18 18:03:51+00:00 ID:
k5fmv20Tar du hand om dej själv? Är du snäll när du snackar med dej själv? Sätter du gränser som skyddar dig mot sånt som du vet att du inte mår bra av? Ger du dig själv lov och tid att känna och processa känslor?
Rovknullad (OP) at 2023-10-18 18:12:40+00:00 ID:
k5foc8uFörsöker vara snäll mot mig själv men måste oftast påminna mig. Oftast efter att tankar om att jag är värdelös dyker upp.
Vet dock ej vad jag ska göra med känsla av ensamhet, inget verkar få bort det.
Longearedlooby at 2023-10-18 19:31:21+00:00 ID:
k5g1kbgJag vet inte om det är hela svaret men ibland känner vi oss ensamma inte (bara) för att vi inte har andra människor att lita på utan för att vi övergett oss själva. Om vi har enorma krav på oss själva, har fått till oss och sedan införlivat i våra egna idéer att vi inte duger eller att vi är dåliga människor, om vi tenderar att vika oss för andras vilja för att vi är rädda för konsekvenserna om vi står upp för oss själva, om vi tappar bort oss själva och våra behov och önskemål, då överger vi oss själva. Förmodligen på ett liknande sätt som andra övergett oss tidigare i livet - vi återskapar situationerna som gör ont om och om igen tills vi lär oss känna känslorna de väcker ordentligt.
Jag tycker det låter bra att du påminner dej själv om att behandla dej själv väl. Det tar ett tag för det att bli en reflex och en vana. Försök föreställa dig vad en kärleksfull, stark, pålitlig, lyhörd förälder skulle säga om någon påstod att deras barn var värdelöst.
Se om du kan hitta några böcker eller Youtube-klipp om ”reparenting”, det är något av det mest kraftfulla man kan göra för sig själv.
Öva på att inte ta dina känslor på ”face value” utan ta ett steg tillbaka, och fråga dig vad den här känslan säger om dina behov. Var och när har detta hänt förut? Vad behövde du, barnet du var, då? Kan du ge dig det nu istället? Ofta handlar det om att släppa fram känslor och låta dem få hända, oavsett hur obehagliga de är i stunden. Ilska maskerar ofta rädsla, som i sin tur maskerar sorg.
Ibland funkar det att hitta en trygg plats och släppa fram de här känslorna bit för bit, i det tempo man pallar med, men blir det för läskigt, så att man riskerar ytterligare trauma, så är det bättre att göra det i sällskap med någon pålitlig person, t.ex en terapeut. Har man inte tillgång till en terapeut så rekommenderar jag verkligen en grupp i stil med CoDa. Där finns andra som också kämpar och som kan bevittna dina känslor utan att döma. Guld värt, men helt gratis.
Regime_Change at 2023-10-18 18:27:52+00:00 ID:
k5fqvg4Det är ju såklart något du måste bearbeta att det blir så, en psykolog kan absolut hjälpa med det men behöver inte heller hjälpa. Det kan också hjälpa att du helt enkelt bara vänjer dig efter att det går tillräckligt lång tid och du har vant om dig. Du är ju ung, så majoriteten av ditt liv har väl präglats av jobbiga sociala interaktioner - men det behöver inte vara så framöver. Folk är oftare schysstare som vuxna. Det kan också hjälpa att du känner dig mer bekväm i sociala situationer i allmänhet.Socialt utstött får man nog leva med att känna sig ibland, det är liksom en del av vuxenlivet att stå med att befinna sig i en massa sammanhang där man inte vill vara och inte känner sig hemma. Det ska såklart inte behöva leda till att du kallsvettas, men det är helt normalt att tycka att det är jobbigt att känna sig socialt utstött och det är oundvikligt att inte hamna i sådana situationer ibland. Det är inte en rimlig förväntan på dig själv att du aldrig ska tycka att sociala situationer är jobbiga.
Sen gällande våldsam så är det också ett val du har själv. Du kanske inte kan kontrollera dina känslor, men du kan alltid kontrollera dina handlingar. Orättfärdigat våld är inget man ska hålla på med, det gör en till en sämre människa.
SingingPotatoes at 2023-10-18 18:52:39+00:00 ID:
k5fv1kdNu är det ju så att psykologisk behandling är (bl.a.) den intervention som har evidens för effekt mot de problem OP lider av. Visst kan man jobba för att hjälpa sig själv i viss mån men ibland räcker det helt enkelt inte hela vägen då problematiken är för komplex, man behöver den kurativa terapeutiska relationen i behandling som hjälp. Förstår vad du försöker säga, men det känns inte speciellt hjälpsamt att lägga allt ansvar på att OP ska lyckas “lösa det själv” med argument som att “alla ibland visst också känner så” och “att bete sig aggressivt gör en till en sämre människa”. OP, om resurserna finns så tycker jag att du ska söka dig privat, men var noga med att undersöka om stället har kompetens inom autism med; även fast det inte är den problematiken du söker för behöver man ofta anpassa behandlingar för att de ska vara lika effektiva då det finns samsjuklighet med autism.
Regime_Change at 2023-10-18 19:16:31+00:00 ID:
k5fz1tdJa men då får han väl lägga sig på rygg och sprattla som en tordyvel så länge då - jag har inte sagt att han ska sluta gå hos psykologen han inte får tid hos. De flesta som läker ett trauma gör det utan psykologhjälp, oavsett om det är den metod som har bäst evidens. Speciellt stark evidens för samtalsterapi finns inte heller för övrigt.
SingingPotatoes at 2023-10-18 21:32:57+00:00 ID:
k5glt16Källa på de påståendena? Sen så blir jag lite nyfiken på vad du menar med samtalsterapi, PDT då? Eller ren stödterapi?
Regime_Change at 2023-10-18 21:46:15+00:00 ID:
k5gnwrvVad tycker du att OP ska göra mellan idag och den dag om 2-6 år när OP får tid hos en psykolog?
Jag behöver inte ge källor, det har inte du heller gjort. Dessutom är det självklart då den absoluta majoriteten av människor med trauma aldrig ens haft möjlighet att få någon tid hos psykolog eller gå igenom några etablerade behandlingar. Med samtalsterapi menar jag terapi som bygger på samtal och inte medicinering mot t.ex. schizofreni eller psykostillstånd.
Fluffy_Fan_0007 at 2023-10-18 17:36:10+00:00 ID:
k5fi7y2Obehandlad psykisk sjukdom kan leda till döden. 1500 personer dör per år i självmord. Det är absolut något att ta på största allvar, speciellt när det handlar om trauma och PTSD. Om du inte har något bra att tillägga så håll tyst.
Regime_Change at 2023-10-18 17:51:03+00:00 ID:
k5fkpvjDet här internet, jag skriver vad jag vill och det finns inget du kan göra åt det. Du har ingen aning om mina erfarenheter heller. Förmodar att du förespråkar att OP lägger sig på rygg och stirrar in i taket tills han/hon får en psykologtid om två år.