Hej!
Vad kan man göra i detta fall? Min psykiater sa åt mig att sjukhuset inte har resurser för att tilldela mig en psykolog. I stället skickade de remiss till vuxenhabiliteringen. Problemet är att jag har depression orsakad av fysisk och psykisk trauma under ett längre förlopp, därför tror jag inte att vuxenhabiliteringen är rätt ställe. Jag känner att jag hamnat mellan stolarna.
Vad kan jag göra i detta fall? Är det verkligen en “ursäkt” att sjukhuset säger att de inte har resurser?
I mitt fall är trauman orsakad av toxisk familjemiljö samt mobbing under hela skolgången fram till 17 år. Min psykiater sade att jag visade tecken på c-PTSD, men att de inte kunde göra utredning på grund av brist resurser.
Vette fan man kan göra…
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Registrera dig på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/Rovknullad at 2023-10-18 16:15:22+00:00.
SingingPotatoes at 2023-10-18 18:52:39+00:00 ID:
k5fv1kdNu är det ju så att psykologisk behandling är (bl.a.) den intervention som har evidens för effekt mot de problem OP lider av. Visst kan man jobba för att hjälpa sig själv i viss mån men ibland räcker det helt enkelt inte hela vägen då problematiken är för komplex, man behöver den kurativa terapeutiska relationen i behandling som hjälp. Förstår vad du försöker säga, men det känns inte speciellt hjälpsamt att lägga allt ansvar på att OP ska lyckas “lösa det själv” med argument som att “alla ibland visst också känner så” och “att bete sig aggressivt gör en till en sämre människa”. OP, om resurserna finns så tycker jag att du ska söka dig privat, men var noga med att undersöka om stället har kompetens inom autism med; även fast det inte är den problematiken du söker för behöver man ofta anpassa behandlingar för att de ska vara lika effektiva då det finns samsjuklighet med autism.
Regime_Change at 2023-10-18 19:16:31+00:00 ID:
k5fz1tdJa men då får han väl lägga sig på rygg och sprattla som en tordyvel så länge då - jag har inte sagt att han ska sluta gå hos psykologen han inte får tid hos. De flesta som läker ett trauma gör det utan psykologhjälp, oavsett om det är den metod som har bäst evidens. Speciellt stark evidens för samtalsterapi finns inte heller för övrigt.
SingingPotatoes at 2023-10-18 21:32:57+00:00 ID:
k5glt16Källa på de påståendena? Sen så blir jag lite nyfiken på vad du menar med samtalsterapi, PDT då? Eller ren stödterapi?
Regime_Change at 2023-10-18 21:46:15+00:00 ID:
k5gnwrvVad tycker du att OP ska göra mellan idag och den dag om 2-6 år när OP får tid hos en psykolog?
Jag behöver inte ge källor, det har inte du heller gjort. Dessutom är det självklart då den absoluta majoriteten av människor med trauma aldrig ens haft möjlighet att få någon tid hos psykolog eller gå igenom några etablerade behandlingar. Med samtalsterapi menar jag terapi som bygger på samtal och inte medicinering mot t.ex. schizofreni eller psykostillstånd.
SingingPotatoes at 2023-10-19 09:24:23+00:00 ID:
k5iuki6Här har du en! Sen så vet jag att du själv förstår att mitt problem inte ligger i råd om vad OP kan göra medans han väntar på tid, utan din negativa attityd om behandlingseffekt och om hur OP nog borde kunna behandla sig själv. Sen så är det ju oftast inte någon väntetid på privat vilket var min rekommendation. :) Sen så är det du menar med samtalsterapi otroligt varierat och behandling beror på tillstånd, där depression och trauma ju är något helt annat än schizofreni och/eller psykos.