Jag är 20 år (man), har ett bra jobb, ett års YH bakom mig, spelar och hänger med kompisar på fritiden. Har dock alltid haft ångest angående hur fort tiden går, ända sedan jag var liten har jag tänkt på en framtid utan mina föräldrar. I våras dog även min farmor, vilket har ökat på detta.

Nu har det gått så långt att jag varje gång jag går in genom ytterdörren (bor hemma fortfarande) tänker på att jag snart bara kommer göra så som gäst när jag flyttat ut och hur jag i framtiden kanske kommer gå in genom samma dörr och mötas av tystnad då mina föräldrar gått bort.

Jag tänker hela tiden på hur jag måste ta vara på tiden och vara med familj och vänner medans de finns kvar (till den grad att jag har svårt att tex spela datorspel nån timme på kvällen pga ångest över att inte ta vara på tiden).

Min fråga till resten av Sweddit är om detta är vanligt, kände ni likadant i min ålder och går det över? Eller borde jag kanske gå till en psykolog? Kräver inga utförliga svar, bara ett ”de går över” eller ”sök hjälp” räcker.


Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Registrera dig på feddit.nu!

The original was posted on /r/sweden by /u/rhenskold at 2023-09-07 15:34:25+00:00.

  • Dannebot@leddit.danmark.partyOPMB
    link
    fedilink
    Svenska
    arrow-up
    1
    ·
    1 year ago

    appalachianmonkeh at 2023-09-07 15:59:38+00:00 ID: jzjn2iy


    Träffa en psykolog. Det här sabbar ju klart vardagen för dig

    • Dannebot@leddit.danmark.partyOPMB
      link
      fedilink
      Svenska
      arrow-up
      1
      ·
      1 year ago

      Tszemix at 2023-09-07 17:16:16+00:00 ID: jzk0egu


      Kvinna på 50-talet: Saknar mening med livet att vara hemmafru.

      Folk på 50-talet: Sök hjälp.

  • Dannebot@leddit.danmark.partyOPMB
    link
    fedilink
    Svenska
    arrow-up
    1
    ·
    1 year ago

    tobberoth at 2023-09-07 15:41:50+00:00 ID: jzjjz66


    Jag är 37, och för mig har det snarare blivit värre med tiden. När ens föräldrar pensionerar sig, blir gråhåriga och trötta, kanske tom sjuka, då är det klart mer överhängande än när man är ung och föräldrarna fortfarande kör på som vanligt.

    Med det sagt så ska det handla om en irriterande oro, inte en ångest som stoppar en från att leva normalt. Tiden kommer gå oavsett, det är inget du kan göra åt, och det är inte rimligt att hänga med dina föräldrar varje timme varje dag, det hade inte de uppskattat heller.

    Så mitt tips är nog ändå att ta ett snack med en psykolog om du verkligen känner att det är så jobbigt.

      • Dannebot@leddit.danmark.partyOPMB
        link
        fedilink
        Svenska
        arrow-up
        1
        ·
        1 year ago

        SweetishDude at 2023-09-07 16:35:57+00:00 ID: jzjtise


        Jag skulle säga att ångesten sannolikt kommer att bli lättare att hantera om du jobbar på den. Annars kommer den bara bli värre med tiden. Du har en bra inställning som vill få ut det mesta av livet, men du måste också komma ihåg att en meteorit kan utplåna allt liv på jorden imorgon. Och det har varken du eller jag någon som helst kontroll över. Vi är alla här på lånad tid. Lär dig att acceptera och vara okej med det så ska du se att ångesten blir mindre jobbig.

  • Dannebot@leddit.danmark.partyOPMB
    link
    fedilink
    Svenska
    arrow-up
    1
    ·
    1 year ago

    Tohya at 2023-09-07 16:46:38+00:00 ID: jzjvfpo


    Det är standard att folk förändras i tidiga 20-års åldern. Kan ju gå åt båda hållen dock. Jag har ingen ångest längre, vissa vänner har så pass mycket ångest att de inte kan leva ett normalt liv längre.

    Ångest är väl inte rätt ord men oron för ens föräldrar växer nog ju äldre de blir. Jag är inte längre rädd att mina ska dö, jag är rädd att de kommer leva länge. Att de snart blir gamla, inte kan ta hand om sig själv, och kanske lever vidare som dementa i 10 eller 20 år.

  • Dannebot@leddit.danmark.partyOPMB
    link
    fedilink
    Svenska
    arrow-up
    1
    ·
    1 year ago

    somabokforlag at 2023-09-07 17:41:23+00:00 ID: jzk3ls7


    Det finns effektiva ångestbehandlingar så känns rätt onödigt att chansa?

  • Dannebot@leddit.danmark.partyOPMB
    link
    fedilink
    Svenska
    arrow-up
    1
    ·
    1 year ago

    somabokforlag at 2023-09-07 17:42:39+00:00 ID: jzk3stv


    Det finns effektiva ångestbehandlingar så känns rätt onödigt att chansa?

  • Dannebot@leddit.danmark.partyOPMB
    link
    fedilink
    Svenska
    arrow-up
    1
    ·
    1 year ago

    _Blackflames at 2023-09-07 22:01:00+00:00 ID: jzlhgrq


    Nej, tyvärr den kan fortsätta så länge en lösning tar bort den

  • Dannebot@leddit.danmark.partyOPMB
    link
    fedilink
    Svenska
    arrow-up
    1
    ·
    1 year ago

    Jamesorrstreet at 2023-09-07 16:08:33+00:00 ID: jzjoonq


    Just i 20-årsåldern är de där känslorna jättevanliga. Man känner att det börjar bli dags att flytta hemifrån och känner att tillvaron man är bekväm i, snart kommer att ta slut. Man vill ta vara på varje sekund av det där bra, så länge det finns kvar. Då är det lätt att börja extrapolera, d v s ta ut alla förluster i förväg. Vad händer när föräldrarna dör? Vad händer när jag flyttar? Vad händer om…

    Nästa gång i livet, (typ vid 50) sådana här tankar dyker upp, är när ens föräldrar verkligen är så gamla/sjuka att de verkligen ligger för döden.

    Det är alltså vanligt att vilja “stoppa tiden”. Du behöver inte känna dig udda eller vara orolig för att ditt liv ska präglas av denna oro.

    Men om du vill ta dig ur denna loop - om du inte ens har ro att spela är det inget bra - finns ett knep. Så länge du bor hemma, kan du försöka ordna fint häng med dina föräldrar 1-2gr/v. Ni kollar på nån match/film och lagar mat och äter tillsammans. Gör grejer med dina föräldrar en och en eller alla ihop. Eller bara vara hemma och gör vardagsgrejer. Då har du liksom medvetet maxat, istället för att bara låta tiden rinna iväg. Då kommer du också att ha ro att spela, hänga med kompisar, träna etc. Se till att inte tappa kontakten med kompisar. Sluta inte med dina intressen. Men lägg på medveten fin-tid. Då kommer det att lätta. Jag lovar.

  • Dannebot@leddit.danmark.partyOPMB
    link
    fedilink
    Svenska
    arrow-up
    1
    ·
    1 year ago

    proxima_inferno at 2023-09-07 16:16:11+00:00 ID: jzjq113


    Har läst tidigare att det inte blir bättre tyvärr (kommer ej ihåg var jag läste det tyvärr) lider av liknande, dock hjälper det en del att prata om det. Har haft ångest i 10 år ungefär, har dock hittat acceptans i livet efter år av övertänkande

  • Dannebot@leddit.danmark.partyOPMB
    link
    fedilink
    Svenska
    arrow-up
    1
    ·
    1 year ago

    Redditim3 at 2023-09-07 16:26:50+00:00 ID: jzjrwpd


    Det blir aldrig mindre stress, ångest och frågor, vi blir bara bättre på att hantera dem ❤

  • Dannebot@leddit.danmark.partyOPMB
    link
    fedilink
    Svenska
    arrow-up
    1
    ·
    1 year ago

    Starstriker at 2023-09-07 17:05:55+00:00 ID: jzjyv06


    Jag tror det kommer gå över… Du kanske hittar en tjej (kille?) snart så får du annat att tänka på… Sen kommer familj och hela videvitten och då har man fullt upp.

    Livet går vidare, hur man än gör.