Jag är 20 år (man), har ett bra jobb, ett års YH bakom mig, spelar och hänger med kompisar på fritiden. Har dock alltid haft ångest angående hur fort tiden går, ända sedan jag var liten har jag tänkt på en framtid utan mina föräldrar. I våras dog även min farmor, vilket har ökat på detta.

Nu har det gått så långt att jag varje gång jag går in genom ytterdörren (bor hemma fortfarande) tänker på att jag snart bara kommer göra så som gäst när jag flyttat ut och hur jag i framtiden kanske kommer gå in genom samma dörr och mötas av tystnad då mina föräldrar gått bort.

Jag tänker hela tiden på hur jag måste ta vara på tiden och vara med familj och vänner medans de finns kvar (till den grad att jag har svårt att tex spela datorspel nån timme på kvällen pga ångest över att inte ta vara på tiden).

Min fråga till resten av Sweddit är om detta är vanligt, kände ni likadant i min ålder och går det över? Eller borde jag kanske gå till en psykolog? Kräver inga utförliga svar, bara ett ”de går över” eller ”sök hjälp” räcker.

Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Registrera dig på feddit.nu!

The original was posted on /r/sweden by /u/rhenskold at 2023-09-07 15:34:25+00:00.

  • Dannebot@leddit.danmark.partyOPMBSvenska
    1·
    1 year ago

    Jamesorrstreet at 2023-09-07 16:08:33+00:00 ID: jzjoonq

    Just i 20-årsåldern är de där känslorna jättevanliga. Man känner att det börjar bli dags att flytta hemifrån och känner att tillvaron man är bekväm i, snart kommer att ta slut. Man vill ta vara på varje sekund av det där bra, så länge det finns kvar. Då är det lätt att börja extrapolera, d v s ta ut alla förluster i förväg. Vad händer när föräldrarna dör? Vad händer när jag flyttar? Vad händer om…

    Nästa gång i livet, (typ vid 50) sådana här tankar dyker upp, är när ens föräldrar verkligen är så gamla/sjuka att de verkligen ligger för döden.

    Det är alltså vanligt att vilja “stoppa tiden”. Du behöver inte känna dig udda eller vara orolig för att ditt liv ska präglas av denna oro.

    Men om du vill ta dig ur denna loop - om du inte ens har ro att spela är det inget bra - finns ett knep. Så länge du bor hemma, kan du försöka ordna fint häng med dina föräldrar 1-2gr/v. Ni kollar på nån match/film och lagar mat och äter tillsammans. Gör grejer med dina föräldrar en och en eller alla ihop. Eller bara vara hemma och gör vardagsgrejer. Då har du liksom medvetet maxat, istället för att bara låta tiden rinna iväg. Då kommer du också att ha ro att spela, hänga med kompisar, träna etc. Se till att inte tappa kontakten med kompisar. Sluta inte med dina intressen. Men lägg på medveten fin-tid. Då kommer det att lätta. Jag lovar.