Hej!

Vad kan man göra i detta fall? Min psykiater sa åt mig att sjukhuset inte har resurser för att tilldela mig en psykolog. I stället skickade de remiss till vuxenhabiliteringen. Problemet är att jag har depression orsakad av fysisk och psykisk trauma under ett längre förlopp, därför tror jag inte att vuxenhabiliteringen är rätt ställe. Jag känner att jag hamnat mellan stolarna.

Vad kan jag göra i detta fall? Är det verkligen en “ursäkt” att sjukhuset säger att de inte har resurser?

I mitt fall är trauman orsakad av toxisk familjemiljö samt mobbing under hela skolgången fram till 17 år. Min psykiater sade att jag visade tecken på c-PTSD, men att de inte kunde göra utredning på grund av brist resurser.

Vette fan man kan göra…

Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Registrera dig på feddit.nu!

The original was posted on /r/sweden by /u/Rovknullad at 2023-10-18 16:15:22+00:00.

  • Dannebot@leddit.danmark.partyOPMBSvenska
    1·
    1 year ago

    Significant_Table3 at 2023-10-19 08:45:14+00:00 ID: k5irms8

    “förvänta dig inte att få hjälp med detta, det kommer du behöva tackla själv”

    Oavsett metodik finns lösningen hos patienten själv. Psykiatriker administrerar medicin som kan hjälpa men psykologer gör som du beskrev bättre, guidar.

    Det finns också en myriad olika skolor inom psykologi och en myriad olika modaliteter.

    Som jag förstår det är det två huvudgrenar, KBT och PDT. Sedan finns det säkert en hel del under detta.

    Att påstå till någon som behöver hjälp med självförtroende/ensamhet/självkänsla att den hjälpen inte finns att få från psykolog är jävligt oansvarigt då det är just dessa grejer som är 100% legitima anledningar just till att söka sig till psykolog och få hjälp. Jag är ett levande exempel på detta. Tänk om du hade gett det rådet till mig, och jag hade avstått från att söka mig till psykolog? Mitt liv hade inte varit detsamma.

    Hur vet du det? Du kanske förr eller senare skulle fått de insikter jag fick på egen hand som hjälpte mig utan stöd. Psykologer gjorde inte ett dugg för mig, fick inte ut något vettigt överhuvudtaget.

    Jag tror att det snarare tvärtom är oansvarigt att lägga över problematiken på andra att lösa åt dig. De kanske de kan guida med men i slutändan är det du som hjälper dig själv. Sedan ska man också vara realistisk, det kommer kosta tusentals kronor att få hjälp den vägen. Det finns inte resurser till alla som mår dåligt psykiskt.

    • Dannebot@leddit.danmark.partyOPMBSvenska
      1·
      1 year ago

      slorpa at 2023-10-19 09:04:33+00:00 ID: k5it2r4

      Hur vet du det? Du kanske förr eller senare skulle fått de insikter jag fick på egen hand som hjälpte mig utan stöd. Psykologer gjorde inte ett dugg för mig, fick inte ut något vettigt överhuvudtaget.

      Hur jag vet det? Genom direkta samtal med psykologen fick jag insikter som över tid integrerades och fick mig att må bättre. Genom psykologens direkt instruerade guidade övningar som jag upprepade så kände jag att jag fick kontakt med mig själv på insidan vilket reducerade känslan av inre ensamhet/smärta/sorg. Psykologens guidance har vid tillfällen gett mig direkta breakthroughs. Är det möjligt att nå dessa själv? Självklart. Men det tar enormt mycket längre tid. Lite som att hamna i ett gym utan att veta nånting om träning, elelr hur muskler funkar, eller vad en “repetition” är VS att gå till gymmet varje vecka med en tränad erfaren PT. Visst GÅR det själv, men det är fan bra mycket lättare med en PT.

      Personligen så hade det nog tagit åratal längre då mina föräldrar gav mig ungefär noll färdigheter i hur man hanterar sina känslor, kritiserade mig konstant och lät mig genomlida diverse drog/alkoholrelaterade trauman och neglekt. Min insiktsnivå när jag träffade min psykolog var ungefär “Min barndom var okej. Känslor är dumma i huvudet och inget att ha. Jag är fundamentalt trasig och kan inte fungera bland normala människor. Jag behöver inte ett socialt liv, det är bara jobbigt” och skillnaden nu 2-3 år senare är verkligen som natt och dag.

      Synd att det inte funkade för dig - som sagt, vi alla är olika. Det är väldigt viktigt att belysa individualitet i ens healing journey. Det som är nonsens för en person kan vara ovärdeligt guld för en annan och precis det man behövde. Inga metodologier bör därför uteslutas.

      Jag tror att det snarare tvärtom är oansvarigt att lägga över problematiken på andra att lösa åt dig. De kanske de kan guida med men i slutändan är det du som hjälper dig själv.

      Inget jag sagt går emot detta. Självklart krävs en inre vilja för att kunna ens bli bättre. Det har ju OP förhoppningsvis dock eftersom OP gjorde denna post på reddit och vill uppsöka hjälp. Att får hjälp av en psykolog betyder såklart inte att man själv inte behöver lyfta ett finger och att psykologen gör allt åt en. Det finns ett enormt (för många) fruktsamt mellanting mellan “psykologer kommer inte hjälpa dig med dina problem ändå” och “psykologen kommer fixa allt åt dig”. OP sade ju till och med “jag vill få strategier för att hantera min…”. Helt inom domänen av vad psykologer rutinmässigt gör, men det höll du inte med om tydligen. Till och med KBT som du tog upp handlar ju jättemycket om just strategier för att hantera sina problem.

      Sedan ska man också vara realistisk, det kommer kosta tusentals kronor att få hjälp den vägen. Det finns inte resurser till alla som mår dåligt psykiskt.

      Detta är tyvärr väldigt sant, och det är jävligt beklagligt. Jag har nog lagt närmare 200000kr över senaste 2-3 åren på min privatpsykolog och jag känner mig otroligt lyckligt lottad som har det privilegiet. Jag önskar fler hade det.