Hej!
Vad kan man göra i detta fall? Min psykiater sa åt mig att sjukhuset inte har resurser för att tilldela mig en psykolog. I stället skickade de remiss till vuxenhabiliteringen. Problemet är att jag har depression orsakad av fysisk och psykisk trauma under ett längre förlopp, därför tror jag inte att vuxenhabiliteringen är rätt ställe. Jag känner att jag hamnat mellan stolarna.
Vad kan jag göra i detta fall? Är det verkligen en “ursäkt” att sjukhuset säger att de inte har resurser?
I mitt fall är trauman orsakad av toxisk familjemiljö samt mobbing under hela skolgången fram till 17 år. Min psykiater sade att jag visade tecken på c-PTSD, men att de inte kunde göra utredning på grund av brist resurser.
Vette fan man kan göra…
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Registrera dig på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/Rovknullad at 2023-10-18 16:15:22+00:00.
slorpa at 2023-10-19 07:52:00+00:00 ID:
k5inq9fDet är sjukt synd att sverige inte har resurser att hjälpa dig med de där grejerna, och du har helt rätt i att psykologer finns som kan hjälpa med sånt, och att det bör finnas de resurserna. För att hjälpa dig själv med toxisk familjebakgrund så kolla in dessa redditar och på youtube + böcker:
cptsd (redditen är bra, boken CPTSD av pete walker jättebra)
Internal family system IFS
Schema therapy (psyche collective på youtube, boken reinventing your life 100% värd)
Trauma release exercises (TRE)/tremoring
Attachment theory (Paulien Timmer’s Fearful avoidantkanal på youtube, anxious avoidant/fearful avoidant/anxious ambivalent)
Somatic Experiencing
Om din mamma är emotionellt otillgänglig, boken Emotionally Absent Mother, jättejättebra
Emotional immature parents på youtube
boken The Body Keeps the Score
Om du tar dig tiden över kommande månaderna att långsamt utforska dessa ämnen så kan du komma väldigt långt i att hjälpa dig själv. Allmänt så kommer det ta tid att läka men din egna vilja att bli bättre är det som hjälper i långa loppet. Viljan som fick dig att göra den här redditposten. Att läka är en lång process av att lära sig om det man inte fick, och hur man själv täcker upp för det, medans man sörjer om hur det var. Jag själv har cptsd från dålig familj och nu två år senare så har jag gått från konstant ångest/depression till att känna mig levande, ofta lugn, och otroligt mycket starkare. Från att 2 år sedan inte ens riktigt fatta hur dåligt jag hade det. Det går att komma vidare. Det är en tung process, men så värt det. Jag har haft tur som haft hjälp av bra psykolog, men den där listan ovan går att jobba på själv också.
Jag svarar gärna på frågor om du har några.